Att tänka och känna

Några tankar om sambandet mellan våra tankar och våra känslor. Jag var själv helt ouppmärksam på detta samband de första 20 åren av mitt liv, men har på senare tid insett hur oerhört viktigt detta är för vår andliga utveckling. Känslor kommer inte flygande in i vår kropp från landet Ingenstans; de är ett naturligt utflöde av vårt tankeliv. Du tänker på din familj och känner en stark längtan, du tänker på H&M reklamen och känner åtrå, du tänker på sjukdomar och känner dig rädd, du tänker på allt djävulskap i världen och känner dig nedtyngd och illa till mods. Att förändra sitt känsloliv handlar om att förändra sitt tankeliv. Som kristna måste vi tänka på det som är gott, rätt och rent. Detta talade den helige Ande till mig om för några år sedan när jag kämpade hårt för att ha en viss tid avsatt för att söka Gud varje dag. I denna kamp blev jag ibland mycket frustrerad när något kom i vägen så att jag inte fick så mycket tid för bön som min målsättning var. Den helige Ande sa då till mig att det inte spelar någon större roll för min andliga utveckling om jag tillbringar flera timmar i bön varje morgon när jag marginaliserar Gud resten av dygnet. Frågan för mig blev naturligtvis hur jag skulle gå tillväga för att inbjuda Gud betydlig mer i vardagen. Det viktigaste jag kom fram till var att för att involvera Gud behöver jag ofta tänka på honom. Hade jag varit en uppmärksam bibelläsare skulle jag insett att Gud redan hade talat genom aposteln Paulus just angående denna viktiga sanning:

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för morgondagen utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. För övrigt bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Fil 4:4-8