Bevara äktenskapet!

Vill bara kort tipsa mina läsare att gå in här på Svenska Evangeliska Alliansens hemsida för att skapa opinion för äktenskapet. Det är ju skandal att RFSUs lobbyister har skapat ett sådant klimat i det offentliga rummet i Sverige att det nästlat sig in i riksdagen på det här sättet. Nu är det tufft för KD att stå emot när man vill beröva äktenskapet dess innehåll. Din röst behövs. Höj den gärna!

Rik inför Gud II

"Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!" Matt 6:19-23

Hur kan vi boasta det himmelska kontot? Frågan torde vara relevant för varje kristen och jag vill dela med dig en nyckel som jag tror är avgörande för om ditt liv består av eviga värden eller om du de facto är en fattiglapp inför den Allsmäktige.

Vilket är ditt perspektiv på det du äger? Det är ingen slump att Jesus börjar tala om ögat som kroppens lampa strax efter hans tal om rikedom. Ögat bör inte vara grumlat, det vill säga vi får inte ha ett förvridet sätt att se på våra resurser och rikedomar. Och här kommer utmaningen: perspektivet är förvridet när vi inte inser att allt vårt är Guds. Vi äger inget, Gud äger allt. Vi förvaltar bara det han har gett oss. Det får till följd att våra resurser inte har ett egenvärde och är ett mål i sig själva. De är medel för att ge ära åt Gud. Vi är kallade att uttrycka vår kärlek till Gud och till vår nästa med det Gud har anförtrott oss. Gör vi det? Är vårt hem öppet för den som behöver vägledning, är vår tid avsatt för att hjälpa någon, är kontoutdraget fullt av utgifter som hjälper och välsignar någon annan?

Jordisk rikedom är inte ond i sig själv, utan den får dess ägares egenskaper! Jesus kräver inte total frihet från ägande. Nej, han vill att vi omvandlar våra jordiska rikedomar till himmelska. Handen på hjärtat, du och jag tillhör den rikaste procenten i den här världen sett till världslig välfärd. Hur förvaltar vi den? Är vi lika mannen i Lukas tolfte kapitel, han som kallas den rike dåren. Varför var han en dåre? Ja, definitivt inte för att han var rik. Hans dårskap finner vi i hans svar på sin egen fråga i verserna 17 och 18. Där säger han ungefär: "Jag har inte rum för allt min överflöd, vad ska jag ta mig till?" Och hans eget svar lyder typ: "Jaaa, nu vet jag. Jag river ladorna och bygger ännu större. Där kan jag förvara all rikedom och sedan kan jag bara relaxa och njuta resten av livet." Guds svar var att han skulle dö den natten och Lukas konkluderar berättelsen och knyter ihop säcken med orden: "Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud". Det var ord och inga visor.

Rik inför Gud

Jag vill vara rik. Och visst vill du det med? Fattigdom och brist är inget eftersträvansvärt. Vad som dock är än värre är att tro sig ha vad man inte har. Att tro sig vara rik medan man i själva verket lider brist. Detta var fallet för församlingen i Laodikea och Johannes skräder inte orden när han profeterar: "Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken."

Jesus tangerade samma tema när han gjorde det något gåtfulla uttalandet att "den som har, han ska få, men den som inte har, från honom ska det tas också det han tror sig ha" (Luk :18). Med andra ord, det ska bli uppdagat för en sådan människa att han inte hade det han trodde sig ha och därmed blir det som att han bestjäls. Vilken olycka!

I Jesu berömda bergspredikan tar han upp temat himmelska kontra jordiska skatter. Inför sin judiska åhörarskara som var vana att betrakta ekonomiskt välstånd som en gåva från Gud förmanar han: "samla inte skatter på jorden!" Hur ska vi förstå detta? Är det rätt att inta ett fattigdomsideal och avsäga sig all jordisk rikedom? Jag tror inte det. Jag tror att vi är kallade att omvandla våra jordiska resurser till evighetsvärden. Med andra ord: vi ska bruka jordiska skatter så att de blir himmelska. Vad bygger jag det på och hur kan det ske? Det tar vi imorgon. =) Jag har fått klagomål på att inläggen är för långa och dessutom behöver jag umgås lite med min gravida hustru innan hon somnar på soffan. Fortsättning följer - au demain!

Tid för förbredelser

Pappaledighet är ett självupplösande begrepp och borde inte användas. "Pappa-arbete" borde det kallas. Jag och Levi har haft en hektisk dag med massa ärenden. Bättre blev det inte av att tvingas kivas med bilmekanikern som försökte blåsa oss på 2500 kr. Tack Gud att vi segrade, annars hade det stått oss dyrt. Sådant är inte särskilt fridbringande... Väntar just nu på att en dam ska komma och titta på vår lägenhet. Vi behöver större nu när familjen om några månader går från 3 till 4 stycken.

Efter det hoppas jag på en lugn eftermiddag med mycket bön och lyssnande. Det bär av till Skärhamns pingstförsamling på söndag; jag brukar predika där ungefär en gång i månaden, eftersom de inte har någon pastor. Nu på söndag ska jag förmodligen tala om hur viktigt det är med gudsmedvetenhet i våra liv och hur bönen skapar just detta. Det är sannerligen ett åtsidosatt ämne i många frikyrkliga sammanhang. Ofta när vi talar om bön handlar det främst om att be om saker. Jag tror Gud ser det mer som en bonus han ger oss. Vi får be om saker och förvänta oss att han ska gripa in. Men bönens primära syfte är naturligtvis närhet till Gud. Den är relationell, fast vi ofta fokuserat på den som funktionell.

Kommunicera för att influera!

Jag läser bland annat boken "Communicating for a Change" av Andy Stanley, pastor och grundare för North Point Community Church. Andy är en bländande förkunnare och kommunikatör, med formidabla framföranden och bra innehåll. För den som vill utvecklas i sitt predikande, gärna i en folklig och nutidsrelevant inriktning, torde Stanley vara en guldgruva. Bland mina länkar kan du klicka dig fram till podcasts från North Point. Enjoy it!

En intressant mall Andy jobbar efter i allt sitt förkunnande är ME, WE, GOD, YOU, WE. Han talar om vikten av att inte vara påväg till massvis av destinationer i samma predikan utan ha EN POÄNG som man vill "hamra in" i åhörarna. Detta gör man sedan på olika sätt. Mallen mewegodyouwe är relationell, snarare än informativ. Först skapar jag en koppling med dem jag talar till. Jag etablerar mitt patos. Känner åhörarna mig redan väl kan denna tid ägnas åt att presentera vad budskapet idag ska handla om, gärna med återkoppling till mig. Nästa steg handlar om att finna beröringspunkter hos åhörarna, allt för att få alla att inse samma behov (som man finner svar på strax därpå) och det görs genom att anknyta till gemensamma nämnare. "Som fäder vet vi...", eller "visst var du med om i tonåren att...", eller "bilköerna får en ju att tänka...". När vi sedan kommer till "GOD" får vi svaret på det skapade behovet. Det kommer från Bibeln naturligtvis där man hämtar en tidlös princip. Nästa steg är att få "dig" att inse hur detta anknyter till din situation och sista hållplatsen är att åter identifiera sig med åhörarna och blicka framåt. Här skapas en vision för hur det kommer se ut framöver när vi följer det Gud har att säga om saken.

Det var lite tankar ytterst korthugget. Är du predikant, köp boken. It's godd stuff!

En höstkväll av värde

Vi hade husförsamlingsträff hemma hos mig och Maria idag. Mysigt att njuta av en kopp med goda vänner i höstrusket och höra efter hur veckan har varit. Efter att ha fikat och lovsjungit kung Jesus en stund delade jag lite tankar utifrån Paulus försvarstal inför kung Agrippa (se föregående inlägg). Vi talade om vikten av att vi kristna ser oss som vittnen, att vi inser att vi har ett vittnesbörd och att vi blåser liv i detta. Ett vittne är inte särskilt intresserad av vad varje åhörare tänker och tycker om vittnesmålet. Det viktiga är att berätta om det man har sett och hört. Så borde vi tänka mer när vi sitter och språkas vid med en arbetskamrat över en fika. Varför inte väva in Jesus i det hela och på ett naturligt och självklart sätt tala om någon erfarenhet man har av gemenskapen med honom? Vi kom fram till att ofta gör vi inte detta av den anledningen att vi funderar för mycket på hur det ska mottas och var den andre befinner sig i sina tankebanor. Kommer han att se snett på mig, eller kanske distansera sig från tron, snarare än att närma sig den? Tänk vad enkelt och välsignat att bara släppa de tankarna och göra det Gud har ålagt oss att göra. Berätta! Det kom vi fram till. Det bad vi Gud om. Det var en höstkväll av värde.

Den högstes vittnen

I Uppenbaralseboken 12:11 står det att vi vinner seger genom "lammets blod och vårt vittnesbörds ord". Att Jesu blod ger oss segern är det ingen kristen som höjder på ögonbrynen över. Mer slående är det kanske att det paras ihop med vår story, vad du och jag har sett och hört. För det är just detta som är ett vittnesbörd - berättelsen om den egna erfarenheten. Att vara kristen är att ha en subjektiv upplevelse av en objektiv sanning. Båda två måste finnas där! Alltså är det ett faktum att varje kristen har en erfarenhet att dela med sig av. Du har ett vittnesbörd. Men när delade du senast det med någon som inte känner Gud?

En nyckel till en ny folkväckelse i det här landet är att vanliga kristna börjar tala om sina möten med den Uppstånde. På ett folkligt, ärligt och naturligt sätt behöver vi bjuda in människor i våra liv, med Jesu ord till Natanael: "kom och se!" Den första generationens kristna var inget annat än vittnen om uppståndelsen. De kunde inte hålla tyst om vad de hade hört och sett (ex. Apg 4:20). Detta är varje vittnes uppgift i en rättssal - att ge ett sanningsenligt återberättande av vad han har sett och hört.

När Paulus mot slutet av sitt liv är fånge och står inför kung Agrippa och får möjlighet att tala för sin sak, ja, då berättar han om sitt möte med Jesus (Apg 26). Flera saker är värt att notera från det här kapitlet när den store aposteln vittnar inför kungligheter.

Angående Pauli beteende är han artig och visar respekt, både mot Agrippa och Festus, trots att denne är oförskämd (se vers 2, 25). Han är även medveten om Agrippas förförståelse i skrifterna och anknyter därför till dessa (se v 6,7,22). Han är naturligtvis också frimodig (v 27,29) och tvekar inte att säga att alla runtomkring borde vara som honom, fast utan bojor.

Gällande själva vittnesbördet är det naturligtvis Jesuscentrerat. Han återger hur han var och vad han trodde före sitt möte med Kristus (v5,9,10,11) för att sedan detaljerat återge hur Jesus mötte honom och vad Jesus sa till honom. Han undanhåller inget, trots att de han berättar för inte är troende. Hans attityd är något i stil med: "välkommen in i mitt liv, så här gick det till när jag mötte Jesus." Sedan poängterar Paulus vad mötet med Gud har gett för resultat i hans liv, hans omvändelse och hans iver att vittna om det han varit med om (v 19-23).

Tänk vad mycket vi har att lära oss. Vi kanske inte dagligen åtalas inför myndigheter eller får möjligheten att vittna för presidenter. Men arbetskamraten eller den bredvid dig på bussen påväg till jobbet är lika värdefulla för Gud. Jesu ord till Paulus ekar fortfarande ut till dig och mig:

"Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne..." (Apg 26:16)

Vem släpper du inpå livet?

Tragedin med Michael Guglielmucci (känner du inte till den kan du läsa här) visar på hur en kristen kan bli snärjd, demoniserad och förledd. Det är inget nytt, även om det är fruktansvärt. Vad som gör detta ännu otäckare är att det är möjligt att vara pastor i en stor pingstförsamling och samtidigt bedra alla i sin omgivning (och sig själv) i flera år! Det aktualiserar verkligen frågan om det inre livet och hur det formas till att bli kristuslikt. Hur kan vi leva i frihet från synden och besegra den varhelst den sticker upp sitt fula nylle?

Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. Jak 5:16

Det vi ibland har förbisett är perspektivet att synden verkligen är en makt. Den är inte bara en "juridisk överträdelse" utan en förslavande kraft som intar oss steg för steg när vi ger efter inför den. Vi kan be Gud om förlåtelse och få det, utan att vi fördenskull har klippt av syndens hake, lagt av oss dess boja. Pornografin, som i Michaels fall, är ett bra exempel på en förslavande synd som, statistiskt sett, många kristna (pastorer inkluderade) kämpar med. Dess tillgänglighet och omfattning idag är ett samhällsomstörtande fenomen och något som Satan mer än gärna använder för att fälla och snärja andliga ledare. Eftersom porren är så starkt kopplad till skuld är den tabubelagd. Vem bekänner en sådan synd för sina kollegor på pastorskonferensen? Ingen! Där tabun råder kan friheten inte komma till.

Vi i frikyrkan måste erövra kraften i syndabekännelse inför andra syskon. Bikten, om du så vill. Jag tror att en av nycklarna till sann befrielse från synd och demonisk bundenhet ligger just i att helt tappa ansiktet inför någon annan och bekänna - utan krusiduller och försköningar. Så här illa ställt är det. Hjälp mig! Just det sexuella området verkar det vara synnerligen viktigt med sann frihet. Paulus verkar gradera synden inom detta område, otukten med biblisk terminologi, som särskilt farlig, eftersom det är synd mot ens egen kropp.

I synnerhet bland pastorer, präster och förkunnare borde detta vara en självklarhet. Vi måste ju vara fria i högre grad än de vi leder. De nätverk för pastorer och ledare som finns måste se till att betona intigriteten och det inre livet. Annars kommer Guds församling i Sverige rasa som ett korthus i det långa loppet. Själavård, bikt och förbön med hjälp av Andens gåvor är nycklar till ett starkt inre liv. Det är bara när vi har gudsmänniskor nära oss som vi lever våra liv inför, som vi verkligen menar allvar med vårt kristna liv. Vem släpper du inpå livet?

GUDOMLIG TIMING

Vad Gud vill att vi ska göra kan vara nog så svårt att ha klart för sig ibland. Men när Gud vill att vi ska göra det han har sagt att vi ska göra, det är förmodligen ändå svårare. Har du någon gång varit med om att Gud har visat dig något och lagt en stark drivkraft i dig för att utföra det, för att sedan gå ett stort fett "NEJ" från himlen just när du är i färd med att gå framåt? Jag har varit med om det mer än en gång. Varför gör då Herren så?
Det skulle naturligtvis kunna ha att göra med att man inte är mogen just när man själv tror att man är det. Kanske vill Herren ibland bromsa oss för att träna oss i en av Andens frukter, tålamodet. En annan förklaring kunde vara att han känner till en viss fallgrop längre fram utmed vägen som inte vi vet om. Vi kan nog konstatera att det inte finns någon enkel förklaring men det är vår tröst att Gud har hela perspektivet och är i framtiden redan nu. Han vet vad som ger störst frukt och utbreder hans rike maximalt. Att vänta kan vara ett stort steg framåt, även om det ofta kan kännas som att man då står still. Det är också en tröst att se att Paulus var långt ifrån fullkomlig på det här området, men att Gud ledde honom.

Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. Då for de genom Mysien ner till Troas. På natten såg Paulus en syn. En man från Makedonien stod där och bad honom: "Kom över till Makedonien och hjälp oss!" När han hade sett denna syn, försökte vi genast ta oss till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud hade kallat oss att predika evangeliet för dem. Apg 16:6-10

Paulus och hans medarbetare var aktiva och tog initiativ för att fullborda missionsbefallningen. Och visst hade Gud tänkt att ordet skulle spridas till Asien. Men här verkar missionärerna varit "out of timing" och Anden får korrigera och dirigera dem i en annan riktning. Europa. Tack Gud för att evangeliet trängde in i denna världsdelen. Idag är kristendomen här en skugga av vad den en gång var. Det kommer dock att bli ändring på det. Nu åter till Paulus och hans team. De kommer till Filippi och leder Lydia och några fler till frälsning. Grunden för filippiförsamlingen är lagd. Sen kommer motstånd och Paulus och Silas hamnar i finkan. Gud ordnar naturligtvis det, eftersom de befinner sig i hans vilja. Sedan bär det vidare och de predikar i Tessalonike, Athen och Korint och många fler städer.
I 19e kapitlet ser vi något intressant. Paulus befinner sig i Efesus där han etablerar en församling och väckelsens vågor står höga. En särskilt stark genombrottskraft av under och tecken vilar över aposteln som får se sjuka botas och demoner fara ut till följd av att folk kommer i kontakt med hans kläder. Han förblir där i ett par år och en väckelse bryter ut, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord (19:10).

Alltså, för att klargöra min poäng. Evangeliet gick ut till Asien, dit Anden hade hindrat dem från att åka några år tidigare. Effektiviteten beträffande ordets spridning och rikets framfart berodde alltså inte primärt på deras strävan, utan på deras förmåga att följa Andens ledning och därmed förbli i Hans favör. Som Tommy Tenny har sagt: One day of favour can be worth more than a lifetime of labour!