"Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret!" Matt 6:19-23
Hur kan vi boasta det himmelska kontot? Frågan torde vara relevant för varje kristen och jag vill dela med dig en nyckel som jag tror är avgörande för om ditt liv består av eviga värden eller om du de facto är en fattiglapp inför den Allsmäktige.
Vilket är ditt perspektiv på det du äger? Det är ingen slump att Jesus börjar tala om ögat som kroppens lampa strax efter hans tal om rikedom. Ögat bör inte vara grumlat, det vill säga vi får inte ha ett förvridet sätt att se på våra resurser och rikedomar. Och här kommer utmaningen: perspektivet är förvridet när vi inte inser att allt vårt är Guds. Vi äger inget, Gud äger allt. Vi förvaltar bara det han har gett oss. Det får till följd att våra resurser inte har ett egenvärde och är ett mål i sig själva. De är medel för att ge ära åt Gud. Vi är kallade att uttrycka vår kärlek till Gud och till vår nästa med det Gud har anförtrott oss. Gör vi det? Är vårt hem öppet för den som behöver vägledning, är vår tid avsatt för att hjälpa någon, är kontoutdraget fullt av utgifter som hjälper och välsignar någon annan?
Jordisk rikedom är inte ond i sig själv, utan den får dess ägares egenskaper! Jesus kräver inte total frihet från ägande. Nej, han vill att vi omvandlar våra jordiska rikedomar till himmelska. Handen på hjärtat, du och jag tillhör den rikaste procenten i den här världen sett till världslig välfärd. Hur förvaltar vi den? Är vi lika mannen i Lukas tolfte kapitel, han som kallas den rike dåren. Varför var han en dåre? Ja, definitivt inte för att han var rik. Hans dårskap finner vi i hans svar på sin egen fråga i verserna 17 och 18. Där säger han ungefär: "Jag har inte rum för allt min överflöd, vad ska jag ta mig till?" Och hans eget svar lyder typ: "Jaaa, nu vet jag. Jag river ladorna och bygger ännu större. Där kan jag förvara all rikedom och sedan kan jag bara relaxa och njuta resten av livet." Guds svar var att han skulle dö den natten och Lukas konkluderar berättelsen och knyter ihop säcken med orden: "Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud". Det var ord och inga visor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar