En höstkväll av värde

Vi hade husförsamlingsträff hemma hos mig och Maria idag. Mysigt att njuta av en kopp med goda vänner i höstrusket och höra efter hur veckan har varit. Efter att ha fikat och lovsjungit kung Jesus en stund delade jag lite tankar utifrån Paulus försvarstal inför kung Agrippa (se föregående inlägg). Vi talade om vikten av att vi kristna ser oss som vittnen, att vi inser att vi har ett vittnesbörd och att vi blåser liv i detta. Ett vittne är inte särskilt intresserad av vad varje åhörare tänker och tycker om vittnesmålet. Det viktiga är att berätta om det man har sett och hört. Så borde vi tänka mer när vi sitter och språkas vid med en arbetskamrat över en fika. Varför inte väva in Jesus i det hela och på ett naturligt och självklart sätt tala om någon erfarenhet man har av gemenskapen med honom? Vi kom fram till att ofta gör vi inte detta av den anledningen att vi funderar för mycket på hur det ska mottas och var den andre befinner sig i sina tankebanor. Kommer han att se snett på mig, eller kanske distansera sig från tron, snarare än att närma sig den? Tänk vad enkelt och välsignat att bara släppa de tankarna och göra det Gud har ålagt oss att göra. Berätta! Det kom vi fram till. Det bad vi Gud om. Det var en höstkväll av värde.