Några tankar om Herrens bön

Jag satt nyligen och mediterade lite över Herrens bön:

Vår Far, Du som är i himlen,
Låt Ditt namn bli helgat.
Låt Ditt rike komma, låt Din vilja ske,
på jorden, såsom den är i himlen.
Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss ifrån den Onde.
Riket är Ditt och makten och härligheten, i evighet. Amen.

Den här bönen är naturligtvis ingen trollformel som Jesu kläcker i någon magiliknande manöver. Nej, den kommer som ett svar på lärjungarnas bön, "Herre lär oss att be", och det är just detta Herrens bön gör - den lär oss att be.

Bara det faktum att vi faktiskt kan bli bättre bedjare kanske förvånar någon. Men visst förhåller det sig så; Jakob bekräftar det (Jak 4:3). Man kan vara en god bedjare och en dålig bedjare. Följer man Jesu bön behöver man inte vara orolig för det senare.

För det första slår bönen i sin första fras fast två oerhört viktiga hörnstenar i den kristes gemenskap med Gud: intimiteten och vördnaden. Vissa kristna har svårt att förena dessa och ramlar antingen i diket där Gud är en kompis. "Trevlig, trevlig, trevlig är Herren Sebaot?" Nej, så var det inte! Andra kristna ligger ständigt på knä och kommer aldrig ur maskperspektivet. De är mer upptagna av "sitt hjärtas armod, än rikedomen i Guds Ord", som Bonhoeffer skrev.
Jesus lär oss att vi måste förstå vår ställning som älskade barn inför en god Fader. Men fördenskull får vi inte förlora vördnadet, ty "helgat varde ditt namn".

Herrens bön börjar alltså med dessa insikter och tillber. "Du är helig gud", utbrister den. Detta är och förblir grunden för vidare bön. Det är i tillbedjan vi ser mer av Herren och hans vilja, vilket är nyckeln för att kunna be om den. Nästa steg är just detta. Att be om att riket ska komma och att Guds vilja ska ske är det grundläggande. Ju mer som blir uppenbarat av Guds vilja när du ber, desto kraftfullare och mer specifikt kan du be. Bön handlar inte om att manipulera Gud att göra min vilja. Det handlar om att söka hans vilja och be den till verklighet här på jorden. Detta gjorde Abraham för Sodom, detta gjorde också Mose för folket. Det går att påverka hur mycket av Guds vilja som sker här på jorden.

Först efter det här steget berör bönen mina behov. Jag får be för dem, men de bör komma längre ner på prioriteringslistan än att söka och förverkliga Guds vilja. Syndabekännelsen som följer får aldrig försvinna ur det kristna livet, hur mycket vi än tackar Gud för hans rättfärdighet i oss. Vi måste föra fram synden i ljuset. Det är endast där dess makt bryts. Läror som försöker ta bort syndabekännelsen från det kristna livet är från Djävulen. Att föra fram synden i ljuset handlar också om att be om och ge förlåtelse människor emellan. Där synd har begåtts mot någon människa räcker det inte med att gå till Gud.

Här var alltså några korta tankar utifrån Herrens bön. Vi observerar att sista raden är tillbedjan, liksom den första. Låt all bön ramas in av att du tillber Konungars Konung. Endast han är värd det.

Frihetens gudomliga syfte

Jag älskar filmen Braveheart! Fler med mig har förmodligen blivit mäkta imponerade av William Wallace och hans kamp för frihet. Avrättningsscenen är filmens slut tillika kulmen. Bödlarna tror att han ska be om nåd när han torterad ligger där och flämtar. De böjer sig fram för att lyssna. Och då kommer ropet: FREEDOM! Och man hugger huvudet av honom.
Alla älskar frihet men vad är dess poäng och syfte? Är det möjligheten att göra det jag vill? Förmodligen håller många sig med en sådan definition. Om frihet innebär att jag kan göra det jag vill, då innebär det att alla hinder som står ivägen för det jag vill bör röjas ur min väg. Om brist på pengar utgör min frihets fiende, då behöver jag bli rikare. Blir jag befordrad på jobbet och därmed får mer makt ökar mitt mått av frihet eftersom jag då kan styra omständigheterna mer på jobbet. Det blir som jag vill. Är inte detta en av anledningarna till varför makten så ofta lockar oss? Den ger oss frihet från att behöva böja oss under den andre. Vi vill vara fria.
Men friheten är inte tänkt att stå ensam; den är inte sitt eget syfte. Det finns ett gudomligt syfte med den frihet som blivit dig och mig givna. För så är det - friheten är en gåva från Gud. Paulus talar i Galaterbrevet 5 om detta gudomliga syfte med friheten och hur den kan uttryckas på ett sätt som gör att den förblir och förmeras i våra liv.

"Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra." (Gal 5:13-15)

Att frikoppla friheten från dess givare (Gud) och göra den till sitt eget mål centrerad kring en själv är att bedra sig själv. Detta är den mörka sidan av friheten, att ge den onda naturen tillfällen. Då blir alla andra snart hot emot mitt ego och detta missbruk av friheten kan med ett ord kallas synd. Luther menade att "synd är att vara inkrökt i sig själv". Paulus avslöjar här den andra vägen och vad som verkligen är frihetens gudomliga syfte: att tjäna andra i kärlek.
En fråga att ställa sig själv är om man använder sin frihet för andras väl. Är du full av kärlek till andra eller har du stannat vid världens substitut som kallas tolerans?
De kommande verserna i Galaterbrevet ger oss två listor. Den ena räknar upp de gärningar som den som missbrukar friheten kommer att uppvisa. Den andra är en lista om Andens frukter. Att vandra i Anden är att leva för andra. Då behövs ingen lag. Då regerar evangelium. Då blir det bibelordet verklighet såväl i ditt inre som i din omgivning: "Där Herrens Ande är, där är frihet!"