Rikt citat om predikan

"Every sermon must be biblical,theological,practical AND personal. To cut out any component is homiletical abortion." / Rick Warren

Biblisk Faran finns att det exegetiska arbetet har fått stryka på foten i förarbetet till predikan. Då blir det lätt att man med ”proof texts” och dylikt får texten att betyda det man vill. Alla har vi gjort detta någon gång. Alla behöver vi vända oss bort från att våldföra oss på texten på det sättet.

Teologisk Från theos och logos, alltså ord om Gud, tal om Gud helt enkelt. Predikan ska vara centrerad kring Gud, inte ta sin kretsa kring förkunnaren, dennes tankar, frågor och erfarenheter. Dessa får naturligtvis vara med, men förkunnelsens kärna är naturligtvis Gud. Bibeln måste läsas theocentriskt och predikas likadant.

Praktisk Tillämpning, tillämpning, tillämpning. Du har levererat en sanning från Gud. Vad behöver vi alla göra nu i ljuset av denna sanning?

Personlig Ordet måste få ta mänsklig gestalt. Det måste märkas att det här har berört och talat till mig som förkunnare, annars ter det sig abstrakt och ointressant.

Homiletisk abort är det att ta väck någon av ingredienserna. Vi förkunnare måste alltid ställa oss frågan varför vi står på podiet. Vill vi imponera på människor eller influera dem med Sanningen

Bort med skulden, del 2

Så långt är de flesta kristna med. Vi ska bekänna till Gud. Men hur kraftfull är egentligen bekännelsen som går endast till Herren i det fördolda? Hur relevant är det för Gud (och därmed oss) när skuld föreligger människor emellan, men allt vi gör är att be Gud om förlåtelse? Bibeln stannar inte där:

HERREN talade till Mose. Han sade: "Säg till Israels barn: När en man eller kvinna begår någon av de synder som människor kan begå och handlar trolöst mot HERREN och ådrager sig skuld, skall han bekänna den synd han har begått och ersätta det orätta till dess fulla belopp och till det lägga en femtedel av värdet. Detta skall han ge åt den som han har gjort orätt emot. Men om den drabbade inte har någon nära släkting, som kan ta emot gottgörelsen för hans orätt, skall ersättningen för detta ges åt HERREN och tillhöra prästen...(4 Mos 5:5-8)

Principen från Guds ord är att vertikal försoning inte är tillräckligt. Liksom Golgatas horisontella bjälke hänger på pålen, är det kristna livet försonade relationer mellan människor, likaväl som försoning med Herren. Dessa två "bjälkar" är oupplösligt sammanfogade i korset. Gud vet väl om exakt vilka synder du har begått. Men varför i all sin dar går vi inte till varandra och bekänner. Jesus var inne på samma spår i bergspredikan. Hans tes var att Gud inte tar emot ditt offer när du kommer inför honom och står i skuld till en broder (se Matt 5:23-24).

Det finns en kraft i bekännelsen människor emellan som bryter nacken av skulden. Det är så viktigt att vi tar dö på den, annars förgiftas såväl vår personlighet som vår omgivning. Bekännelsen är botemedlet, men det är ett beskt sådant. Men valet är ditt: tappa ansiktet eller ha kvar masken?

I bekännelsen finns läkedom och frihet. Tänk om vi slutade att nöja oss med att "jag är ju frälst" och inse att även våra sociala liv behöver bli frälsta. Tänk den dagen då frälsningen genomsyrar alla dina relationer! Då lever du ut Gudsriket!

"Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra, så att ni blir botade." (Jak 5:16a)

Bort med skulden

Kom just hem från ett kvällsmöte på Klädesholmen, Tjörn. Det var riktigt kul i kväll att vara där. Jag hade med mig ett gäng excellenta lovsångare/musiker med Anton Svensson i spetsen, lovsångsledare i Göteborgskyrkan. Vilken kille! Han är suverän.
Jag hade upplevt tydligt att Gud ville att jag skulle tala om försoning och att bli fri från skuld.

Skuld är dåligt. Det är ett gift som förpestar våra inre liv och våra relationer. Vi måste bli fria från det. Ändå är det minst lika vanligt att kristna går och bär på skuldkänslor. Vi har höga ideal och misslyckas ofta att nå upp till dem. Bär man på skuld är man också benägen att skuldbelägga sin omgivning, har du tänkt på det. Har jag upptäckt att jag inte var så god som jag trodde, ska jag minsann hitta sätt att få dig att inse att inte heller du är så god som du trodde. Och så var den onda nedåtgående spiralen igång.

Men det värsta är att vi naivt tror att tiden läker alla sår. Det gör den inte. Skulden frodas och förvrider vår personlighet utan att vi märker det - så länge den får vara i det fördolda. För när den tas fram i ljuset rycks den upp med rötterna. Bekännelse botar skuld!

Inför söndag

En seg fredag har börjat. Maria har gått till jobbet och Levi vill leka hela tiden. Jag är tjock i halsen och känner mig tung i kroppen. Surt. Jag har inte tid med det idag. Har två gudstjänster att predika i på söndag och skåpmat duger ju aldrig. Det vill till att ta sig rejält med tid att förbereda idag.

Jag jobbar med att ändra mitt predikande en aning. Jag har en tendens att vilja säga för mycket. För många bibelord, för många punkter, för mycket stoff. Det finns nog tillfällen då man ska "downloada" så mycket information man bara kan i ett seminarium eller ett bibelstudium. En söndag förmiddag är detta nog inte alltid förtjänstfullt. Blir det för mycket att ta in minskar nog påverkan på åhörarna. Sen är det också det perspektivet att det är svårt att som förkunnare "vara ett" med eller "bära bördan" av så mycket stoff samtidigt. Jag menar, ärligt talat, hur ska man kunna förvänta sig att församlingen kommer ihåg och blir bärare av sådant jag själv som förkunnare har svårt att minnas utan utkast. Nej, detta måste det bli ändring på. Mindre stoff, presenterat på ett mer kraftfullt och engagerande sätt! Sursum Corda!

Frihetens gudomliga syfte

Jag älskar filmen Braveheart! Fler med mig har förmodligen blivit mäkta imponerade av William Wallace och hans kamp för frihet. Avrättningsscenen är filmens slut tillika kulmen. Bödlarna tror att han ska be om nåd när han torterad ligger där och flämtar. De böjer sig fram för att lyssna. Och då kommer ropet: FREEDOM! Och man hugger huvudet av honom.
Alla älskar frihet men vad är dess poäng och syfte? Är det möjligheten att göra det jag vill? Förmodligen håller många sig med en sådan definition. Om frihet innebär att jag kan göra det jag vill, då innebär det att alla hinder som står ivägen för det jag vill bör röjas ur min väg. Om brist på pengar utgör min frihets fiende, då behöver jag bli rikare. Blir jag befordrad på jobbet och därmed får mer makt ökar mitt mått av frihet eftersom jag då kan styra omständigheterna mer på jobbet. Det blir som jag vill. Är inte detta en av anledningarna till varför makten så ofta lockar oss? Den ger oss frihet från att behöva böja oss under den andre. Vi vill vara fria.
Men friheten är inte tänkt att stå ensam; den är inte sitt eget syfte. Det finns ett gudomligt syfte med den frihet som blivit dig och mig givna. För så är det - friheten är en gåva från Gud. Paulus talar i Galaterbrevet 5 om detta gudomliga syfte med friheten och hur den kan uttryckas på ett sätt som gör att den förblir och förmeras i våra liv.

"Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.Ty hela lagen är uppfylld i detta enda budord: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte blir uppslukade av varandra." (Gal 5:13-15)

Att frikoppla friheten från dess givare (Gud) och göra den till sitt eget mål centrerad kring en själv är att bedra sig själv. Detta är den mörka sidan av friheten, att ge den onda naturen tillfällen. Då blir alla andra snart hot emot mitt ego och detta missbruk av friheten kan med ett ord kallas synd. Luther menade att "synd är att vara inkrökt i sig själv". Paulus avslöjar här den andra vägen och vad som verkligen är frihetens gudomliga syfte: att tjäna andra i kärlek.
En fråga att ställa sig själv är om man använder sin frihet för andras väl. Är du full av kärlek till andra eller har du stannat vid världens substitut som kallas tolerans?
De kommande verserna i Galaterbrevet ger oss två listor. Den ena räknar upp de gärningar som den som missbrukar friheten kommer att uppvisa. Den andra är en lista om Andens frukter. Att vandra i Anden är att leva för andra. Då behövs ingen lag. Då regerar evangelium. Då blir det bibelordet verklighet såväl i ditt inre som i din omgivning: "Där Herrens Ande är, där är frihet!"