Bort med skulden

Kom just hem från ett kvällsmöte på Klädesholmen, Tjörn. Det var riktigt kul i kväll att vara där. Jag hade med mig ett gäng excellenta lovsångare/musiker med Anton Svensson i spetsen, lovsångsledare i Göteborgskyrkan. Vilken kille! Han är suverän.
Jag hade upplevt tydligt att Gud ville att jag skulle tala om försoning och att bli fri från skuld.

Skuld är dåligt. Det är ett gift som förpestar våra inre liv och våra relationer. Vi måste bli fria från det. Ändå är det minst lika vanligt att kristna går och bär på skuldkänslor. Vi har höga ideal och misslyckas ofta att nå upp till dem. Bär man på skuld är man också benägen att skuldbelägga sin omgivning, har du tänkt på det. Har jag upptäckt att jag inte var så god som jag trodde, ska jag minsann hitta sätt att få dig att inse att inte heller du är så god som du trodde. Och så var den onda nedåtgående spiralen igång.

Men det värsta är att vi naivt tror att tiden läker alla sår. Det gör den inte. Skulden frodas och förvrider vår personlighet utan att vi märker det - så länge den får vara i det fördolda. För när den tas fram i ljuset rycks den upp med rötterna. Bekännelse botar skuld!