Homosexuella och medlemskap i frikyrkor

Förstasidan på Dagen i fredags handlade om att Saronkyrkan i Göteborg har omprövat sina krav inför ett medlemskap i församlingen. Man har sänkt tröskeln till den grad att en praktiserande homosexuell person nu ska få vara medlem. Jag tänkte dela några tankar om varför jag tror att man är på helt fel spår när man gör detta.
Man har genom detta beslut distanserat sig från den evangelikala familjen (som man menar sig tillhöra) i sin bibelsyn. Evangelikaler världen över sägs ofta betona omvändelse, behovet av mission och bibeltrohet. Gemensamt antog man 1974 den s.k. lausannedeklarationen, ett dokument som kort och koncist slår fast var man står i dessa frågor. Angående bibelsynen säger man där tydligt att hela bibeln är inspirerad av Gud, ofelbar i allt den påstår och enda felfria rättesnöret för det kristna livet. I frågan om homosexualitet är synd är bibeln tydlig, långt tydligare än Sarons föreståndare var när han fick frågan.

Att det är fel att ta detta steget handlar inte främst om ett medlemskap i en förening som fungerar juridiskt ombud för den lokala församlingen. Men att man välkomnar en praktiserande homosexuell som med-lemm i den lokala kroppen är att orientera sig bort från Bibelns undervisning om församlingstukt och ett liv i Kristi efterföljelse (1 Kor 5 och 6). Man accepterar ett bejakande av en livsstil i synd.

Det handlar inte om att homosexualitet är en värre synd än alla de andra omnämnda i 1 Kor 6 (ett sidospår är att Paulus ändå verkar gradera synder och mena att sexuell omoral är värre än mycket annat), utan att den som lever i en sådan relation har bejakat sin synd istället för att omvända sig från den. Detsamma vore sant om jag var medlem i en "girighetsklubb" som gick ut på att odla girighet hos sina medlemmar (banal och absurd jämförelse, jag vet). Försvarade jag girighetsklubben och inte ville omvända mig skulle jag inte kunna vara medlem i församlingen. Detsamma är sant om en som bejakar och försvarar en homosexuell livsstil. Saron bedriver en otrons teologi när man inte erkänner homosexualitetens syndfullhet och tror på evangeliets kraft att rena och befria den homosexuelle personen.

Men vi kan aldrig få en helt ren församling. Det är helt klart att vi aldrig kan konfrontera all synd och vi ska inte heller göra det som församlingsledare. Vårt kall är inte att vara poliser som springer runt och försöker kontrollera medlemmarna. Men vi är kallade att förkunna evangelium och efterföljelse. Den baptistiska församlingstanken innebär att lämna det gamla livet och leva för Kristus. Den som vill vara en efterföljare till Jesus måste förneka sig själv, ta sitt kors på sig och följa Jesus. Vi är frälsta helt och hållet av nåd och genom nåden får vi kraft att lämna olika synder och närma oss Jesus. Att tacka nej till denna efterföljelse är att tacka nej till församlingens vandring. Då är man, hur hårt det än låter, ute i kylan, även om man har kvitterat ut ett medlemskort från Saronkyrkan.