Inför söndag

En seg fredag har börjat. Maria har gått till jobbet och Levi vill leka hela tiden. Jag är tjock i halsen och känner mig tung i kroppen. Surt. Jag har inte tid med det idag. Har två gudstjänster att predika i på söndag och skåpmat duger ju aldrig. Det vill till att ta sig rejält med tid att förbereda idag.

Jag jobbar med att ändra mitt predikande en aning. Jag har en tendens att vilja säga för mycket. För många bibelord, för många punkter, för mycket stoff. Det finns nog tillfällen då man ska "downloada" så mycket information man bara kan i ett seminarium eller ett bibelstudium. En söndag förmiddag är detta nog inte alltid förtjänstfullt. Blir det för mycket att ta in minskar nog påverkan på åhörarna. Sen är det också det perspektivet att det är svårt att som förkunnare "vara ett" med eller "bära bördan" av så mycket stoff samtidigt. Jag menar, ärligt talat, hur ska man kunna förvänta sig att församlingen kommer ihåg och blir bärare av sådant jag själv som förkunnare har svårt att minnas utan utkast. Nej, detta måste det bli ändring på. Mindre stoff, presenterat på ett mer kraftfullt och engagerande sätt! Sursum Corda!

Tid för förbredelser

Pappaledighet är ett självupplösande begrepp och borde inte användas. "Pappa-arbete" borde det kallas. Jag och Levi har haft en hektisk dag med massa ärenden. Bättre blev det inte av att tvingas kivas med bilmekanikern som försökte blåsa oss på 2500 kr. Tack Gud att vi segrade, annars hade det stått oss dyrt. Sådant är inte särskilt fridbringande... Väntar just nu på att en dam ska komma och titta på vår lägenhet. Vi behöver större nu när familjen om några månader går från 3 till 4 stycken.

Efter det hoppas jag på en lugn eftermiddag med mycket bön och lyssnande. Det bär av till Skärhamns pingstförsamling på söndag; jag brukar predika där ungefär en gång i månaden, eftersom de inte har någon pastor. Nu på söndag ska jag förmodligen tala om hur viktigt det är med gudsmedvetenhet i våra liv och hur bönen skapar just detta. Det är sannerligen ett åtsidosatt ämne i många frikyrkliga sammanhang. Ofta när vi talar om bön handlar det främst om att be om saker. Jag tror Gud ser det mer som en bonus han ger oss. Vi får be om saker och förvänta oss att han ska gripa in. Men bönens primära syfte är naturligtvis närhet till Gud. Den är relationell, fast vi ofta fokuserat på den som funktionell.