Pladder i nattmössan

Märkligt att jag kan känna någon form av vag skuldkänsla när jag loggar in på min blogg för första gången på evigheter. Tramsigt, egentligen - det är ju inga enorma mängder läsare som går och väntar på att jag ska skriva något på Förkunnarbloggen. Namnet bidrar förmodligen också till skuldkänslorna. Lite pretentiöst, jag vet. Det gör att man liksom känner tyngden i att bolla nyttigheter för förkunnare här i cyberrymden. Ärovärt, jovisst. Men då känner jag att man borde vara mer nitisk än vad jag är. Kanske ska släppa det. Ja, jag gör ju det i och med att jag nu sitter och hamrar ner detta klockan kvart i tolv med ögonen i kors. Inget vettigt, bara pladder.

Har just förberett predikan inför morgondagen. Det blir två möten. Först i vår kyrka, Göteborgskyrkan där jag lär passa barnen så att Maria kan lyssna på förkunnelsen. Sedan ut och slänga i sig lite mat för att sedan predika på NxtChurch's "GROW". Det kommer handla om just "grow". Tillväxten i det kristna livet är organisk, inte mekanisk. Den kommer inifrån och ut, från ett hjärta fyllt av gudsordet. Det kommer jag tala om utifrån Jesu liknelse i Mark 4 om de fyra markplättarna.

Och nu - IN I DIMMAN! God natt.