De första kristnas andeledda skrifttolkning

Jag fokuserar lite under en tid här på Skriften som Det Profetiska Ordet. Och här har du anledningen (vilken jag lär basunera ut framgent): jag debuterar med en bok i ämnet. Den kommer ut i september med just titeln "Det profetiska ordet". Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva nu.

Har du tänkt på hur frekvent de nytestamentliga skribenterna gör skriftutläggningar som ur ett historiskt-kritiskt tolkningsperspektiv verkar gripna ur luften. Gripna ur luften är de naturligtvis inte, utan inspirerade av Anden. Ett exempel:

"Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ur Egypten kallade jag min son." (Matt 2:15)

Matteus citerade ett skriftställe ur Hosea bok som definitivt syftade på Israels uttåg ur Egypten. Evangelistens (andeledda) tolkning är dock att detta också kan appliceras på Jesu uppväxt och familjens flykt till och återkomst från Egypten.

Ett exempel till: I Matt 4:4 återger Matteus Jesu egna ord. Han frestas av Satan att göra ett brödunder och påpekar att människan inte ska leva endast av bröd, utan av varje ord ur Guds mun. Det är en parafrasering av 5 Mos 8:3 där "människan inte ska leva endast av bröd utan av allt som utgår från Guds mun". Det som åsyftas som utgående från Guds mun i 5 Mos är mannan från himlen, medan Jesu (och Matteus) poäng är att vi ska leva av Gudsordet, av hörsamheten och lydnaden inför det.

Listan med exempel kunde bli lång. Vi måste konstatera att de i första generationens kristna som utvaldes av Gud att nedteckna NT utförde karismatisk exegetik, eller "pingstbibelbruk" om man så vill. Deras uttolkningar har i sin tur blivit helig Skrift för oss tillsammans med GT. Varför skulle inte vi kunna tro att samme Ande som inspirerade dem kan vägleda oss till profetiska tolkningar idag. Naturligtvis inte för att upphäva den historiska läsningen. Inte heller för att lägga något nytt till Skrifterna. Men för att själva erfara Skrifterna!