Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. Hebr 4:12-13
Människor ser till det yttre, Gud ser till hjärtat. Hjärtat är enligt Bibeln platsen för vår själ (personlighet, känslor) och ande (den innersta livslågan som tänts av Gud och vill till Gud). Att låta sitt inre formas till att bli odelat, starkt och gudfruktigt tar tid och kräver eftertanke. I denna process behövs mat för vårt inre - maten från det eviga och kraftfulla Gudsordet. Det är när jag utsätter mitt inre för Guds sanning som skräp kommer upp till ytan, blir belyst, avslöjat och förtärt. Där, inför Gudsordet, formas jag att kunna skilja på vad som är själsligt, det vill säga sprunget ur mig och mitt själsliv och vad som är ande och liv. Där, inför Guds sanning, luttras jag och renas likt i en smältugn när guld skiljs från slaggprodukter för att det ska bli rent och värdefullt. Men det fordras hetta. Jag måste ha en läsning där jag välkomnat Guds ande att tala. Hans närvaro måste vara prioriterad. Då kan jag närma mig Gudsordet som vore det en mötesplats. En plats där evigheten träder in i mig och min vardag.
Visar inlägg med etikett det profetiska ordet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett det profetiska ordet. Visa alla inlägg
fredag 17 juli 2009
torsdag 9 juli 2009
De första kristnas andeledda skrifttolkning
Jag fokuserar lite under en tid här på Skriften som Det Profetiska Ordet. Och här har du anledningen (vilken jag lär basunera ut framgent): jag debuterar med en bok i ämnet. Den kommer ut i september med just titeln "Det profetiska ordet". Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva nu.
Har du tänkt på hur frekvent de nytestamentliga skribenterna gör skriftutläggningar som ur ett historiskt-kritiskt tolkningsperspektiv verkar gripna ur luften. Gripna ur luften är de naturligtvis inte, utan inspirerade av Anden. Ett exempel:
"Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ur Egypten kallade jag min son." (Matt 2:15)
Matteus citerade ett skriftställe ur Hosea bok som definitivt syftade på Israels uttåg ur Egypten. Evangelistens (andeledda) tolkning är dock att detta också kan appliceras på Jesu uppväxt och familjens flykt till och återkomst från Egypten.
Ett exempel till: I Matt 4:4 återger Matteus Jesu egna ord. Han frestas av Satan att göra ett brödunder och påpekar att människan inte ska leva endast av bröd, utan av varje ord ur Guds mun. Det är en parafrasering av 5 Mos 8:3 där "människan inte ska leva endast av bröd utan av allt som utgår från Guds mun". Det som åsyftas som utgående från Guds mun i 5 Mos är mannan från himlen, medan Jesu (och Matteus) poäng är att vi ska leva av Gudsordet, av hörsamheten och lydnaden inför det.
Listan med exempel kunde bli lång. Vi måste konstatera att de i första generationens kristna som utvaldes av Gud att nedteckna NT utförde karismatisk exegetik, eller "pingstbibelbruk" om man så vill. Deras uttolkningar har i sin tur blivit helig Skrift för oss tillsammans med GT. Varför skulle inte vi kunna tro att samme Ande som inspirerade dem kan vägleda oss till profetiska tolkningar idag. Naturligtvis inte för att upphäva den historiska läsningen. Inte heller för att lägga något nytt till Skrifterna. Men för att själva erfara Skrifterna!
Har du tänkt på hur frekvent de nytestamentliga skribenterna gör skriftutläggningar som ur ett historiskt-kritiskt tolkningsperspektiv verkar gripna ur luften. Gripna ur luften är de naturligtvis inte, utan inspirerade av Anden. Ett exempel:
"Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ur Egypten kallade jag min son." (Matt 2:15)
Matteus citerade ett skriftställe ur Hosea bok som definitivt syftade på Israels uttåg ur Egypten. Evangelistens (andeledda) tolkning är dock att detta också kan appliceras på Jesu uppväxt och familjens flykt till och återkomst från Egypten.
Ett exempel till: I Matt 4:4 återger Matteus Jesu egna ord. Han frestas av Satan att göra ett brödunder och påpekar att människan inte ska leva endast av bröd, utan av varje ord ur Guds mun. Det är en parafrasering av 5 Mos 8:3 där "människan inte ska leva endast av bröd utan av allt som utgår från Guds mun". Det som åsyftas som utgående från Guds mun i 5 Mos är mannan från himlen, medan Jesu (och Matteus) poäng är att vi ska leva av Gudsordet, av hörsamheten och lydnaden inför det.
Listan med exempel kunde bli lång. Vi måste konstatera att de i första generationens kristna som utvaldes av Gud att nedteckna NT utförde karismatisk exegetik, eller "pingstbibelbruk" om man så vill. Deras uttolkningar har i sin tur blivit helig Skrift för oss tillsammans med GT. Varför skulle inte vi kunna tro att samme Ande som inspirerade dem kan vägleda oss till profetiska tolkningar idag. Naturligtvis inte för att upphäva den historiska läsningen. Inte heller för att lägga något nytt till Skrifterna. Men för att själva erfara Skrifterna!
onsdag 24 juni 2009
Det Profetiska Ordet
"Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan." 2 Petr 1:19
Av sammanhanget står det klart att Petrus syftar på Bibeln såsom han känner den: Gamla testamentet och förmodligen några av NT:s tidigaste skrifter. Petrus talar om händelsen han var med om på förklaringsberget där Mose och Elia uppenbarade sig för Jesus och hans innersta krets av lärjungar. Mose är förknippad med Torah och med världens begynnelse, Elia med profettjänst och världens slut. Petrus säger att Skriften nu har fått en större dignitet i hans liv. Förmodligen hade det blivit mer levande och påtagligt för aposteln efter mötet med Guds härlighet på berget. Just så är det. I Guds närvaro får Skriften alltid en förnyad aktualitet. Och visst är det anmärkningsvärt att Petrus kallar skrifterna "Det profetiska ordet". Så såg han på dem, som ett ord ifrån evigheten som ständigt är aktuellt.
Av sammanhanget står det klart att Petrus syftar på Bibeln såsom han känner den: Gamla testamentet och förmodligen några av NT:s tidigaste skrifter. Petrus talar om händelsen han var med om på förklaringsberget där Mose och Elia uppenbarade sig för Jesus och hans innersta krets av lärjungar. Mose är förknippad med Torah och med världens begynnelse, Elia med profettjänst och världens slut. Petrus säger att Skriften nu har fått en större dignitet i hans liv. Förmodligen hade det blivit mer levande och påtagligt för aposteln efter mötet med Guds härlighet på berget. Just så är det. I Guds närvaro får Skriften alltid en förnyad aktualitet. Och visst är det anmärkningsvärt att Petrus kallar skrifterna "Det profetiska ordet". Så såg han på dem, som ett ord ifrån evigheten som ständigt är aktuellt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)