Typologisk bibeltolkning

Ett gammalt beprövat sätt att läsa Bibeln, i synnerhet Gamla testamentet är den s.k. typologiska bibelförståelsen. Typologi handlar om att en företeelse eller en person pekar fram emot något annat och fungerar som ett slags profetisk symbol för detta. Den typologiska bibelförståelsen
handlar därför i första hand om gammaltestamentliga karaktärer och händelser som är likt skuggor av det som vi får presenterat i Nya testamentet. Talesättet att det nya finns i det gamla förvarat, det gamla blir i det nya förklarat är en ganska träffande beskrivning av
ett sånt här symboliskt förhållningssätt till Bibeln. Josef är en profetisk bild som pekar mot en lidande och förskjuten Messias, genom att han förkastas av sin familj och sedermera av Potifar, till slut blir upphöjd och för med sig räddning till en hel värld och försoning till
sin egen familj. Mose är också han en profetisk bild på Messias som befriar sitt folk ur slaveri. Uttåget ur Egypten kan ses som en avfärd från det sataniska riket, vandringen genom röda havet som dopet. David är ytterligare en bild på Messias. Han är den segrande konungen
som befriade Israel från främmande makter; på samma sätt avväpnade Jesus Kristus Satan och hans fördärvsmakter för att etablera Guds rike på jorden.

De första kristnas andeledda skrifttolkning

Jag fokuserar lite under en tid här på Skriften som Det Profetiska Ordet. Och här har du anledningen (vilken jag lär basunera ut framgent): jag debuterar med en bok i ämnet. Den kommer ut i september med just titeln "Det profetiska ordet". Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva nu.

Har du tänkt på hur frekvent de nytestamentliga skribenterna gör skriftutläggningar som ur ett historiskt-kritiskt tolkningsperspektiv verkar gripna ur luften. Gripna ur luften är de naturligtvis inte, utan inspirerade av Anden. Ett exempel:

"Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ur Egypten kallade jag min son." (Matt 2:15)

Matteus citerade ett skriftställe ur Hosea bok som definitivt syftade på Israels uttåg ur Egypten. Evangelistens (andeledda) tolkning är dock att detta också kan appliceras på Jesu uppväxt och familjens flykt till och återkomst från Egypten.

Ett exempel till: I Matt 4:4 återger Matteus Jesu egna ord. Han frestas av Satan att göra ett brödunder och påpekar att människan inte ska leva endast av bröd, utan av varje ord ur Guds mun. Det är en parafrasering av 5 Mos 8:3 där "människan inte ska leva endast av bröd utan av allt som utgår från Guds mun". Det som åsyftas som utgående från Guds mun i 5 Mos är mannan från himlen, medan Jesu (och Matteus) poäng är att vi ska leva av Gudsordet, av hörsamheten och lydnaden inför det.

Listan med exempel kunde bli lång. Vi måste konstatera att de i första generationens kristna som utvaldes av Gud att nedteckna NT utförde karismatisk exegetik, eller "pingstbibelbruk" om man så vill. Deras uttolkningar har i sin tur blivit helig Skrift för oss tillsammans med GT. Varför skulle inte vi kunna tro att samme Ande som inspirerade dem kan vägleda oss till profetiska tolkningar idag. Naturligtvis inte för att upphäva den historiska läsningen. Inte heller för att lägga något nytt till Skrifterna. Men för att själva erfara Skrifterna!

Att finna Gudsordet

"Min son, ta vara på mitt tal. Vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp." Ords 4:20-22

Gudsordet är utan tvekan fullpackat av liv och kraft. Det skapade världsalltet och det uppehåller vår existens. Guds undervisning "skänker själen liv", som psalm 19 säger. Det finns dock ett litet "men", ett litet förbehåll som vi ser mot slutet av det citerade bibelordet. Orden är liv för "var och en som FINNER dem".

Om det är möjligt att finna Gudsordet, måste det också vara möjligt att gå miste om det. Och visst är det väl så. Att vara en nog så kompetent bibelkännare är inte synonymt med att ha mött Ordet i den mån att det påverkat mig och genererat liv in i min livssituation. Mycket står och faller med vilken attityd vi kommer till bibelordet. Först i ett ödmjukt erkännande av tro på att Bibeln är unik och gudsinspirerad kan vi vara öppna för samme Ande som inspirerade den. Han vill nämligen vara med vid dess uttolkning också.

"Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord." Ords 1:23

Det Profetiska Ordet

"Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan." 2 Petr 1:19

Av sammanhanget står det klart att Petrus syftar på Bibeln såsom han känner den: Gamla testamentet och förmodligen några av NT:s tidigaste skrifter. Petrus talar om händelsen han var med om på förklaringsberget där Mose och Elia uppenbarade sig för Jesus och hans innersta krets av lärjungar. Mose är förknippad med Torah och med världens begynnelse, Elia med profettjänst och världens slut. Petrus säger att Skriften nu har fått en större dignitet i hans liv. Förmodligen hade det blivit mer levande och påtagligt för aposteln efter mötet med Guds härlighet på berget. Just så är det. I Guds närvaro får Skriften alltid en förnyad aktualitet. Och visst är det anmärkningsvärt att Petrus kallar skrifterna "Det profetiska ordet". Så såg han på dem, som ett ord ifrån evigheten som ständigt är aktuellt.