Bergling i "Annas Eviga"

Jag såg för några dagar sedan "Annas Eviga", ett program som lyfter fram religiösa/etiska frågor i ett samtal ofta med två företrädare från diametralt olika åsiktshorisonter och en mer i mitten. Så var det också den här gången. Till samtalet var ärkeateisten Christer Sturmark, religionspsykologen Anton Geels och församlingsledaren Linda Bergling inbjudna. Jag blev riktigt imponerad av Linda. Få företrädare för kyrkan har enligt min mening skött sig så bra framför kamerorna som hon gjorde. Hon var lugn, trygg och vänlig. Hon ingav förtroende. Hon avbröt aldrig de andra två, hon krävde inte ens att få tala till punkt när hon själv blev avbruten. Men så fort hon fick ordet talade hon klarspråk om vad Jesus har betytt och betyder för henne. Hon talade med en avväpnande enkelhet och värme, men utan att vara mesig och otydlig. Jesus lever, Jesus hade mött henne, och Jesus vill möta varje människa, var det självklara budskapet.

Jag respekterar Sturmarks ateism, ty den verkar vara ärlig. Men i det här samtalet gjorde han bort sig. Han var inte mottaglig för professorns (!) korrigeringar om att Sturmarks bok lämnar en del i övrigt att önska angående nyreligiösa rörelser i Sverige. När Geels menade att Sturmark behöver läsa på bättre där, intog han genast försvarsställning och menade att han är väl påläst men att det "nog inte håller med varandra". Det är inget annat än högmod och en stor portion brist på självinsikt.

Inför Linda vägde Sturmark också lätt. (Förmodligen för att bakom hans ord är det tomt, men bakom hennes finns Jesus.) Man kunde tydligt se hur han studsade och vred sig på stolen så fort hennes lugna, tydliga förkunnelse om Jesus ljöd. Många gånger var han oförskämd och avbröt henne med ord som. "Du menar att du TROR att Jesus sa det och det till dig....du menar att du TROR att du har mött Gud....nej nu talar du som om Bibeln vore sann Linda." Jaha, Christer - so what. Naturligtvis talar en kristen som om Bibeln vore sann. Vem har sagt att man alltid måste böja sig för postmodernismens paradigm i sina formuleringar?

Nej, samtalet var övervägande positivt, sett från ett kristet perspektiv. Det är så gott att se representanter för Jesus som vågar stå upp för kraften i evangelium i media. Mer sådant framöver. Way to go, Linda!

Kontrasten i Joh 4

I berättelsen om Jesu möte med kvinnan vid Sykars brunn ser vi alltså Mästarens exeptionella förmåga att förmedla evangelium i det personliga mötet. Vi ser också vilket enormt resultat detta gav; genom henne vanns stora delar av staden där hon bodde. Ren multiplikation alltså. Men vi ser något mer intressant mot textsammanhangets slut. Kontrasten mellan Jesus och hans lärjungar.

När de kom tillbaka var de förvånade över att han talade med en kvinna. Att hon dessutom var samariska måste ha tett sig stötande för dem. Att samarierna var etniskt och religiös förorenade var en självklar judisk ståndpunkt. Lärjungarna var som folk är mest, formade av kulturella, religiösa och sociala normer - normer som Jesus inte var rädd att rucka på om de stod ivägen för någons frälsning.

Vad vi också finner i lärjungarna (och som vi nog ofta kan identifiera oss med) är deras omsorg om det jordiska. De kommer med maten och nu är det tid att smaska på revbensspjäll tillsammans med Jesus. Vad är det för fel med att smaska på revbensspjäll nudå, kanske du tänker. Ingenting alls naturligtvis. Lärjungarnas brist består inte i att de har omsorg om det lekamliga. Mycket troligt hade Jesus bett dem gå och hämta mat, medan han "vilade" vid brunnen. Deras brist var snarare att deras fokus på mat hade skett på bekostnad av vad Anden höll på att göra i nuet. Här ser vi en tydlig kontrast mellan dem och Jesus. Han är helt fokuserad på vad som har skett och är påväg att ske. Kvinnan har gått in till staden och snart skulle skarorna komma för att möta sin frälsare. Nu var inte tid för en avslappnad middag i goda vänners lag. Nu var det tid för vaksamhet, för lyhördhet gentemot Anden.

Kontrasten blir ännu klarare genom Jesu svar och den korta undervisning som han ger därefter. "Jag har annan mat att äta som inte ni känner till..." Här tänker lärjungarna naturligtvis på fysisk föda och Jesus fortsätter: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig..." Wow! Vilken suverän undervisning! Sådär fungerar vi också. När våra sinnen ställer in sig på något väldigt mycket är kroppen i samklang med detta och vi intresseras inte av mat. Så, just så, tror jag att det var för Jesus vid det tillfället.

Just utifrån denna vaksamhet och överlåtelse till Andens ledning kunde han säga: Skördetiden är nu, inte senare! Och resultatet blev därefter.