Levande läsning

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar. Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och uppenbart för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars. Hebr 4:12-13

Människor ser till det yttre, Gud ser till hjärtat. Hjärtat är enligt Bibeln platsen för vår själ (personlighet, känslor) och ande (den innersta livslågan som tänts av Gud och vill till Gud). Att låta sitt inre formas till att bli odelat, starkt och gudfruktigt tar tid och kräver eftertanke. I denna process behövs mat för vårt inre - maten från det eviga och kraftfulla Gudsordet. Det är när jag utsätter mitt inre för Guds sanning som skräp kommer upp till ytan, blir belyst, avslöjat och förtärt. Där, inför Gudsordet, formas jag att kunna skilja på vad som är själsligt, det vill säga sprunget ur mig och mitt själsliv och vad som är ande och liv. Där, inför Guds sanning, luttras jag och renas likt i en smältugn när guld skiljs från slaggprodukter för att det ska bli rent och värdefullt. Men det fordras hetta. Jag måste ha en läsning där jag välkomnat Guds ande att tala. Hans närvaro måste vara prioriterad. Då kan jag närma mig Gudsordet som vore det en mötesplats. En plats där evigheten träder in i mig och min vardag.

De första kristnas andeledda skrifttolkning

Jag fokuserar lite under en tid här på Skriften som Det Profetiska Ordet. Och här har du anledningen (vilken jag lär basunera ut framgent): jag debuterar med en bok i ämnet. Den kommer ut i september med just titeln "Det profetiska ordet". Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva nu.

Har du tänkt på hur frekvent de nytestamentliga skribenterna gör skriftutläggningar som ur ett historiskt-kritiskt tolkningsperspektiv verkar gripna ur luften. Gripna ur luften är de naturligtvis inte, utan inspirerade av Anden. Ett exempel:

"Där stannade han tills Herodes hade dött, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: Ur Egypten kallade jag min son." (Matt 2:15)

Matteus citerade ett skriftställe ur Hosea bok som definitivt syftade på Israels uttåg ur Egypten. Evangelistens (andeledda) tolkning är dock att detta också kan appliceras på Jesu uppväxt och familjens flykt till och återkomst från Egypten.

Ett exempel till: I Matt 4:4 återger Matteus Jesu egna ord. Han frestas av Satan att göra ett brödunder och påpekar att människan inte ska leva endast av bröd, utan av varje ord ur Guds mun. Det är en parafrasering av 5 Mos 8:3 där "människan inte ska leva endast av bröd utan av allt som utgår från Guds mun". Det som åsyftas som utgående från Guds mun i 5 Mos är mannan från himlen, medan Jesu (och Matteus) poäng är att vi ska leva av Gudsordet, av hörsamheten och lydnaden inför det.

Listan med exempel kunde bli lång. Vi måste konstatera att de i första generationens kristna som utvaldes av Gud att nedteckna NT utförde karismatisk exegetik, eller "pingstbibelbruk" om man så vill. Deras uttolkningar har i sin tur blivit helig Skrift för oss tillsammans med GT. Varför skulle inte vi kunna tro att samme Ande som inspirerade dem kan vägleda oss till profetiska tolkningar idag. Naturligtvis inte för att upphäva den historiska läsningen. Inte heller för att lägga något nytt till Skrifterna. Men för att själva erfara Skrifterna!

Ledarskap

Läste just en tänkvärd artikel av pastor Stoval Weems om ledarskap. Artikeln är skriven i den amerikanska tidningen Catalyst och Weems nämner sina tre största misstag de senaste tio åren då han byggt Celebration Church, en av de snabbast växande kyrkorna i USa. SJu stycken var de för tio år sedan, numera är de över 10 000 på mötena. Läs artikeln här.

Att finna Gudsordet

"Min son, ta vara på mitt tal. Vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp." Ords 4:20-22

Gudsordet är utan tvekan fullpackat av liv och kraft. Det skapade världsalltet och det uppehåller vår existens. Guds undervisning "skänker själen liv", som psalm 19 säger. Det finns dock ett litet "men", ett litet förbehåll som vi ser mot slutet av det citerade bibelordet. Orden är liv för "var och en som FINNER dem".

Om det är möjligt att finna Gudsordet, måste det också vara möjligt att gå miste om det. Och visst är det väl så. Att vara en nog så kompetent bibelkännare är inte synonymt med att ha mött Ordet i den mån att det påverkat mig och genererat liv in i min livssituation. Mycket står och faller med vilken attityd vi kommer till bibelordet. Först i ett ödmjukt erkännande av tro på att Bibeln är unik och gudsinspirerad kan vi vara öppna för samme Ande som inspirerade den. Han vill nämligen vara med vid dess uttolkning också.

"Vänd er till mig när jag varnar er. Se, jag skall låta min Ande flöda över er, jag skall låta er lära känna mina ord." Ords 1:23

Det Profetiska Ordet

"Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan." 2 Petr 1:19

Av sammanhanget står det klart att Petrus syftar på Bibeln såsom han känner den: Gamla testamentet och förmodligen några av NT:s tidigaste skrifter. Petrus talar om händelsen han var med om på förklaringsberget där Mose och Elia uppenbarade sig för Jesus och hans innersta krets av lärjungar. Mose är förknippad med Torah och med världens begynnelse, Elia med profettjänst och världens slut. Petrus säger att Skriften nu har fått en större dignitet i hans liv. Förmodligen hade det blivit mer levande och påtagligt för aposteln efter mötet med Guds härlighet på berget. Just så är det. I Guds närvaro får Skriften alltid en förnyad aktualitet. Och visst är det anmärkningsvärt att Petrus kallar skrifterna "Det profetiska ordet". Så såg han på dem, som ett ord ifrån evigheten som ständigt är aktuellt.

Bibeln - Guds ord?

Har du tagit ett "mannakorn" någon gång. Om inte, gör det här. Onödig och löjlig fatalism eller gudagivet bibelbruk? Man kan ha olika utgångspunkter och åsikter om att ta en vers ur sitt sammanhang på det sättet. Själv har jag inget principiellt mot att plocka lösryckta verser och låta dem profetera in i min livssituation. Visst ska vi inte bygga teologi på sådant, men likväl kan det både vara uppfriskande och ge gudomlig vägledning enligt mig. Varför då? Jag anser att om Bibeln är Guds ord, så är den per definition profetisk. Detta tänkte jag utveckla mer framöver här på bloggen. Vad gör Bibeln så unik? Vad finns det för skäl att plocka verser ur sitt sammanhang? Hur kommer det sig att Gud kan tala in i min konkreta situation genom det skrivna ordet? Är allt i Bibeln profetiskt? Ska försöka skriva åtminstone en gång i veckan, på återseende.

Gustaf

Att tänka och känna

Några tankar om sambandet mellan våra tankar och våra känslor. Jag var själv helt ouppmärksam på detta samband de första 20 åren av mitt liv, men har på senare tid insett hur oerhört viktigt detta är för vår andliga utveckling. Känslor kommer inte flygande in i vår kropp från landet Ingenstans; de är ett naturligt utflöde av vårt tankeliv. Du tänker på din familj och känner en stark längtan, du tänker på H&M reklamen och känner åtrå, du tänker på sjukdomar och känner dig rädd, du tänker på allt djävulskap i världen och känner dig nedtyngd och illa till mods. Att förändra sitt känsloliv handlar om att förändra sitt tankeliv. Som kristna måste vi tänka på det som är gott, rätt och rent. Detta talade den helige Ande till mig om för några år sedan när jag kämpade hårt för att ha en viss tid avsatt för att söka Gud varje dag. I denna kamp blev jag ibland mycket frustrerad när något kom i vägen så att jag inte fick så mycket tid för bön som min målsättning var. Den helige Ande sa då till mig att det inte spelar någon större roll för min andliga utveckling om jag tillbringar flera timmar i bön varje morgon när jag marginaliserar Gud resten av dygnet. Frågan för mig blev naturligtvis hur jag skulle gå tillväga för att inbjuda Gud betydlig mer i vardagen. Det viktigaste jag kom fram till var att för att involvera Gud behöver jag ofta tänka på honom. Hade jag varit en uppmärksam bibelläsare skulle jag insett att Gud redan hade talat genom aposteln Paulus just angående denna viktiga sanning:

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för morgondagen utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. För övrigt bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Fil 4:4-8